Klinisk bakgrund
International Staging System (ISS) för multipelt myelom togs fram för att ersätta det äldre Durie-Salmon-systemet, som bygger på tumörmassa-uppskattningar (hemoglobin, kalcium, benlesioner, monoklonal proteinproduktion) och som visat sig svårt att reproducera och ojämnt fördela patienter mellan stadier. ISS bygger i stället på två allmänt tillgängliga serumbiomarkörer och ger en enkel, reproducerbar tregradig prognosindelning vid nydiagnostiserat symtomgivande multipelt myelom. Systemet används för prognosbedömning och för stratifiering i kliniska studier.
Sedan ISS publicerades 2005 har det kompletterats av Revised ISS (R-ISS), som lägger till laktatdehydrogenas (LDH) och högriskcytogenetik, och av Second Revision (R2-ISS), som ytterligare finindelar den intermediära gruppen. ISS utgör emellertid fortfarande ryggraden i alla dessa system och används ofta fristående när cytogenetiska data saknas.
Beräkning av International Staging System
ISS beräknas enbart från Serum-beta-2-mikroglobulin och Serumalbumin enligt följande definitioner:
Härledningskohorten utgjordes av 10 750 tidigare obehandlade patienter med symtomgivande multipelt myelom från 17 institutioner i Nordamerika, Europa och Asien [1]. Av ett bredare panel av potentiella prognostiska faktorer identifierades Serum-beta-2-mikroglobulin, Serumalbumin, trombocyttal, serumkreatinin och ålder som signifikanta prediktorer för överlevnad i multivariat analys. En kombination av endast Serum-beta-2-mikroglobulin och Serumalbumin gav den enklaste och mest kraftfulla tregradiga klassifikationen. Medianöverlevnaden i härledningskohorten var 62 månader för stadium I, 44 månader för stadium II och 29 månader för stadium III [1]. Systemet validerades internt i en kvarhållen del av kohorten och visade även effektivitet i subgrupper definierade efter geografi, ålder (<65 respektive ≥65 år), behandlingstyp (standardterapi respektive autolog stamcellstransplantation) och i jämförelse med Durie-Salmon-systemet [1].
Tolkning i praktiken
ISS ger en grov men robust prognostisk indelning som kan vägleda val av behandlingsintensitet och informationsgivning till patienten. Tabellen sammanfattar stadiernas betydelse.
| Stadium | Kriterier | Medianöverlevnad (härledningskohort) | Klinisk innebörd |
|---|---|---|---|
| I | mg/L och g/dL | 62 månader | Gynnsam prognos. Standardbehandling, ofta transplantationskandidat. |
| II | Alla övriga | 44 månader | Intermediär prognos. Heterogen grupp där ytterligare riskmarkörer (LDH, cytogenetik) behövs för finare indelning. |
| III | mg/L | 29 månader | Ogynnsam prognos. Motiverar utredning för högriskcytogenetik och övervägande av intensifierad behandlingsstrategi. |
Stadium II är problematiskt eftersom det är en restkategori som samlar ungefär hälften av patienterna och uppvisar stor prognostisk heterogenitet. Detta var den primära drivkraften bakom utvecklingen av R-ISS och senare R2-ISS.
Validering och prestanda
I en extern validering i 729 patienter som genomgick autolog stamcellstransplantation mellan 1995 och 2002 (CIBMTR-registret) stratifierade ISS överlevnad, men med viktiga begränsningar [2]. Medianöverlevnaden för ISS-stadium I, II respektive III var 64, 68 respektive 45 månader. Noterbart är att stadium I och II inte skilde sig signifikant åt vare sig för progressionsfri överlevnad eller totalöverlevnad, medan stadium III skilde sig från stadium II (RR för mortalitet 1,46, p = 0,007) [2]. Endast stadium III mot stadium II gav signifikant diskrimination för återfall och behandlingssvikt. I en formell jämförelse med Durie-Salmon-systemet med Brier score och förklarad varians (R²) var Durie-Salmon marginellt överlägset, men båda systemen hade låg prediktiv förmåga [2]. Överensstämmelsen mellan de två systemen var låg, 36 procent (Cohens kappa 0,085) [2].
R-ISS, publicerad av International Myeloma Working Group 2015, kombinerade ISS med LDH och högriskcytogenetik (del(17p), t(4;14), t(14;16)) i en kohort på 3 060 patienter från 11 internationella studier [3]. Femårsöverlevnaden blev 82 procent för R-ISS I, 62 procent för R-ISS II och 40 procent för R-ISS III. R-ISS minskade andelen patienter i intermediärgruppen jämfört med ISS men löste den inte helt: cirka 60 procent hamnade fortfarande i R-ISS II [3].
I en dansk populationbaserad kohort (2 929 patienter med fullständiga FISH-data, 2005 till 2019) var C-index för R-ISS 0,595 och för R2-ISS 0,604, vilket indikerar blygsam diskrimination i realvärldspopulationer [4]. R-ISS stratifierade dock signifikant i alla subgrupper (transplantationsberättigade såväl som äldre transplantationsicke-berättigade), med medianöverlevnad på 8,5, 5,1 respektive 2,8 år för R-ISS I, II och III [4]. R2-ISS, som ytterligare lägger till 1q-gain/amplifikation och ger fyra riskgrupper, kunde inte tydligt stratifiera yngre patienter i denna realvärldskohort [4]. En separat realvärdsmodell (RW-ISS) som inkluderade ålder och performance status uppnådde C-index 0,708 [4], vilket understryker att ISS-baserade system utan kliniska variabler har begränsad diskrimineringsförmåga i breda patientpopulationer.
Begränsningar
ISS gäller endast för nydiagnostiserat, tidigare obehandlat symtomgivande multipelt myelom. Det är inte validerat för smoldering myelom, för relaps/progress under pågående behandling eller för plasmacelleukemi.
Systemet fångar inte tumörbiologi. Två patienter med identisk ISS-poäng kan ha helt olika cytogenetisk riskprofil, och Serum-beta-2-mikroglobulin påverkas av njurfunktion: vid njursvikt stiger nivån oberoende av myelomtumörbörda, vilket kan leda till uppklassning till stadium III utan att återspegla aggressiv sjukdom. Serumalbumin å andra sidan kan sänkas av inflammation, undernäring eller leverpåverkan, inte enbart av myelomprogression.
Stadium II är en restkategori utan homogen prognos. I transplantationskohorten skilde stadium I och II inte signifikant åt för vare sig progressionsfri eller total överlevnad [2], vilket begränsar nyttan av ISS som beslutsstöd just i denna grupp.
För klinisk rutin rekommenderar International Myeloma Working Group R-ISS framför ISS ensamt, eftersom cytogenetik och LDH tillför oberoende prognostisk information [3]. När FISH-data inte är tillgängliga kan ISS användas som en preliminär indelning, men bör kompletteras när cytogenetiska resultat föreligger.
Källor
- Greipp PR m.fl. International staging system for multiple myeloma. J Clin Oncol 2005. PMID: 15809451
- Hari PN m.fl. Is the International Staging System superior to the Durie-Salmon staging system? A comparison in multiple myeloma patients undergoing autologous transplant. Leukemia 2009. PMID: 19322205
- Palumbo A m.fl. Revised International Staging System for Multiple Myeloma: A Report From International Myeloma Working Group. J Clin Oncol 2015. PMID: 26240224
- Brieghel C m.fl. A Real-World International Staging System (RW-ISS) for patients with newly diagnosed multiple myeloma. Blood Cancer J 2025. PMID: 40195309