Elektrolytstatus är den vanligaste laboratoriepanelen inom akut och allmän sjukvård och omfattar natrium, kalium, klorid och kreatinin, ibland kompletterat med kalcium, magnesium och fosfat. Panelen används för att bedöma vätske- och saltbalans, syra-basstatus indirekt och njurfunktion vid nästan alla akuta och kroniska sjukdomstillstånd.
Indikation
Elektrolytstatus tas rutinmässigt vid akut sjukdom, inför och efter kirurgi, vid behandling med diuretika, ACE-hämmare/ARB eller andra läkemedel som påverkar njurfunktion och elektrolyter, vid misstänkt dehydrering eller övervätskning, vid arytmi, förvirring, kramper, muskelsvaghet och vid uppföljning av kronisk njursjukdom, hjärtsvikt och endokrina sjukdomar (t.ex. binjurebarksinsufficiens, primär hyperaldosteronism).
Ingående analyser
| Analys | Fysiologisk betydelse |
|---|---|
| Natrium | Huvudsaklig extracellulär katjon, styr kroppens vattenbalans och osmolalitet |
| Kalium | Huvudsaklig intracellulär katjon, avgörande för nerv- och muskelcellers membranpotential, inklusive hjärtat |
| Klorid | Huvudsaklig extracellulär anjon, speglar syra-basstatus tillsammans med bikarbonat och används för att beräkna anjongap |
| Kreatinin | Muskelnedbrytningsprodukt som filtreras i njuren, underlag för skattad GFR |
| Kalcium | Reglerar neuromuskulär excitabilitet, koagulation och skelettmetabolism |
| Magnesium | Kofaktor i hundratals enzymsystem, påverkar kalium- och kalciumhomeostas samt hjärtats retledningssystem |
| Fosfat | Central i energimetabolism (ATP) och skelettmineralisering, nära kopplat till kalcium- och paratyreoideahormonreglering |
Tolkningsmönster
Natrium och kalium tolkas alltid tillsammans med kreatinin, eftersom njurfunktionen avgör hur väl kroppen kan kompensera för rubbningar. Hyponatremi i kombination med stigande kreatinin och hyperkalemi ses vid akut njursvikt, medan isolerad hyponatremi med normal njurfunktion och lågt s-osmolalitet talar för SIADH eller vattenintoxikation. Hyperkalemi med samtidig hyponatremi och lätt sänkt natrium/kalium-kvot väcker misstanke om binjurebarksinsufficiens (Addisons sjukdom), medan hypokalemi med metabol alkalos och hypertoni ses vid primär hyperaldosteronism. Klorid tillsammans med natrium och bikarbonat används för att beräkna anjongap ([Na] − [Cl + HCO3]) vid metabol acidos, där högt anjongap talar för tillförd syra (laktacidos, ketoacidos, uremisk acidos, intoxikation) och normalt anjongap för bikarbonatförlust (diarré, renal tubulär acidos). Vid diuretikabehandling ses klassiskt kombinationen hypokalemi, hypokloremi och metabol alkalos vid loop- eller tiaziddiuretika, medan kaliumsparande diuretika kan ge hyperkalemi särskilt vid samtidig njurfunktionsnedsättning. Kombinerad hypokalcemi, hypomagnesemi och hypokalemi ses ofta tillsammans vid malnutrition, alkoholism och gastrointestinal förlust, eftersom lågt magnesium gör kalium- och kalciumrubbningar terapiresistenta tills magnesiumbristen korrigerats. Hyperfosfatemi tillsammans med hypokalcemi och stigande kreatinin är typiskt för kronisk njursvikt med sekundär hyperparatyreoidism, medan hypofosfatemi med hyperkalcemi ses vid primär hyperparatyreoidism.
Felkällor och interferens
Hemolys vid provtagning är den vanligaste felkällan och ger falskt förhöjt kalium (pseudohyperkalemi), liksom långvarig venstas, kraftig knytning av handen under provtagning och fördröjd centrifugering. Provtagning i samma arm som pågående dropp ger utspädnings- eller kontamineringsartefakter, särskilt för natrium, kalium och glukos om dropp med elektrolyttillsats pågår. Vid extrem leukocytos eller trombocytos kan pseudohyperkalemi uppstå genom cellulär kaliumläckage under koagulation (ses vid serumprov men inte vid plasmaprov med heparin). Vid uttalad hyperlipidemi eller hyperproteinemi kan pseudohyponatremi förekomma beroende på analysmetod (indirekt kontra direkt jonselektiv elektrod).
Vidare utredning
Beroende på vilket mönster som föreligger riktas vidare utredning mot bakomliggande orsak: syra-bas-status med blodgas vid misstänkt acidos/alkalos, urinelektrolyter (natrium, kalium, osmolalitet) vid hyponatremi för att skilja renal från extrarenal förlust, reninaldosteronkvot vid misstänkt primär hyperaldosteronism, samt PTH och vitamin D vid kalcium-fosfatrubbning. EKG bör alltid övervägas vid signifikant kalium- eller kalciumrubbning på grund av arytmirisk.
Sammanfattning
Elektrolytstatus ger en samlad bild av vätske-, salt- och syra-basbalans samt njurfunktion och är en av de mest informativa panelerna i akutsjukvården när analyserna tolkas tillsammans snarare än var för sig. Karakteristiska mönster mellan natrium, kalium, klorid och kreatinin pekar ofta direkt mot bakomliggande diagnos och styr behovet av kompletterande utredning.
Källor
- Seifter JL. Body Fluid Compartments, Cell Membrane Ion Transport, Electrolyte Concentrations, and Acid-Base Balance. Semin Nephrol 2019. PMID: 31836035
- Sterns RH. Disorders of Plasma Sodium — Causes, Consequences, and Correction. N Engl J Med 2015. PMID: 25946281
- Palmer BF, Clegg DJ. Physiology and Pathophysiology of Potassium Homeostasis. Adv Physiol Educ 2016. PMID: 27503907
- Kraut JA, Madias NE. Serum Anion Gap: Its Uses and Limitations in Clinical Medicine. Clin J Am Soc Nephrol 2007. PMID: 17699436
- Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
