Natriumkorrigeringstakt vid hyponatremi och hypernatremi

Adrogue-Madias uppskattning av förändring i S-natrium per liter infusionsvätska.

Uppdaterad 22 augusti 2026
På denna sida (6)
Natriumkorrigeringstakt vid hyponatremi och hypernatremi
S-natrium
mEq/L
Kroppsvikt
Andel kroppsvatten
Natrium i infusionsvätska
0,9 % NaCl 154, 3 % NaCl 513, Ringer-acetat 130, 0,45 % NaCl 77, glukos 5 % 0
mEq/L
Kalium i infusionsvätska (om tillsatt)
mEq/L
Önskad förändring över 24 h
mEq/L
Fyll i fälten ovan för att se resultatet.

Endast beslutsstöd. Ersätter inte klinisk bedömning. Ingen av kalkylatorerna är granskad och signerad av namngiven kliniker.

När den används

  • Planera infusionsvätska och infusionstakt för att korrigera hyponatremi eller hypernatremi i kontrollerad takt.

Formel

Förändring per liter = (natrium i infusionsvätska + kalium i infusionsvätska - S-natrium) / (totalt kroppsvatten + 1); totalt kroppsvatten = vikt x andel.

Fallgropar och tips

  • Begränsa korrigering av kronisk hyponatremi till cirka 6-8 mEq/L per 24 h för att undvika osmotisk demyelinisering.
  • Uppskattningen tar inte hänsyn till pågående renala och perspiratoriska förluster; kontrollera natrium ofta.

Referenser

  1. Adrogue HJ, Madias NE. N Engl J Med. 2000;342(21):1581-9.

Klinisk bakgrund

Korrigering av svår hyponatremi eller hypernatremi ställer läkaren inför en svår balansgång. För snabb korrigering av kronisk hyponatremi kan utlösa osmotisk demyelinisering, en allvarlig och ibland irreversibel neurologisk komplikation. För långsam korrigering av svår hyponatremi är å andra sidan associerat med ökad mortalitet, vilket en systematisk översikt och metaanalys med över 11 000 patienter nyligen visade [1]. Instrumentet i den här kalkylatorn, Adrogué-Madias formel, ger en matematisk utgångspunkt för att välja infusionsvätska och beräkna infusionstakt så att korrigeringen hamnar inom ett säkert band. Den ersätter inte täta natriumkontroller, men den ger en strukturerad första uppskattning i stället för en osystematisk gissning.

Beräkning av natriumkorrigeringstakt

Formeln uppskattar förändringen i S-natrium per liter tillförd infusionsvätska:

ΔSNa=[Na]inf+[K]infSNaTBW+1\Delta S_{\text{Na}} = \frac{[\text{Na}]{\text{inf}} + [\text{K}]{\text{inf}} - S_{\text{Na}}}{\text{TBW} + 1}

där totalt kroppsvatten beräknas som:

TBW=kroppsvikt×andel kroppsvatten\text{TBW} = \text{kroppsvikt} \times \text{andel kroppsvatten}

Variablerna är:

  • SNaS_{\text{Na}}: patientens aktuella S-natrium (mEq/L)
  • [Na]inf[\text{Na}]_{\text{inf}}: natriumkoncentration i infusionsvätskan (mEq/L). Vanliga värden: 0,9 % NaCl 154, 3 % NaCl 513, Ringer-acetat 130, 0,45 % NaCl 77, glukos 5 % 0.
  • [K]inf[\text{K}]_{\text{inf}}: kaliumkoncentration i infusionsvätskan, om kalium tillsätts (mEq/L). Kalium i infusionsvätskan bidrar till den effektiva osmolaliteten på samma sätt som natrium och inkluderas därför i täljaren.
  • Andel kroppsvatten: Vuxen man (0,6), vuxen kvinna/äldre man (0,5), äldre kvinna (0,45).
  • +1 i nämnaren: tillförden vätskevolym (1 liter) ökar kroppsvattnet och späder därmed effekten något.

När önskad förändring över 24 h är angiven, divideras den med formelns utdata för att få den infusionstakt (ml/h) som krävs för att uppnå målet.

Formeln presenterades av Adrogué och Madias i en översiktsartikel i New England Journal of Medicine 2000 [2]. Den är inte härledd ur en empirisk patientkohort, utan bygger på en förenklad fysiologisk modell där kroppsvattnet antas vara ett slutet system och den enda förändringen i natrium- och vattenbalansen utgörs av den tillförda infusionsvätskan. Detta är en central inskränkning: formeln tar inte hänsyn till pågående renala förluster, perspiration, eller förskjutningar i ADH-nivå som kan uppstå när behandlingen sätter igång.

Tolkning i praktiken

Formelns utdata är den förväntade förändringen i S-natrium per liter infusionsvätska. Det konkreta beslutet handlar om att välja en vätska vars natriumkoncentration ger en lämplig ΔS-Na och sedan räkna ut infusionstakten från det önskade dagliga målet.

Situation Val av infusionsvätska Kommentar
Svår symtomatisk hyponatremi (kramper, coma) 3 % NaCl (513 mEq/L) Ger stor ΔS-Na per liter; små volymer räcker. Avsedd för initial akut korrigering, inte för underhåll.
Mild-måttlig hyponatremi 0,9 % NaCl (154 mEq/L) Måttlig ΔS-Na; säkrare marginal mot överkorrigering vid kronisk hyponatremi.
Hypernatremi Glukos 5 % (0 mEq/L) eller 0,45 % NaCl (77 mEq/L) Vätskan har lägre natrium än serum och sänker S-natrium.

För kronisk hyponatremi ska den önskade förändringen över 24 h sättas till cirka 6 till 8 mEq/L. Vid akut hyponatremi (duration under 48 timmar) kan en snabbare korrigering accepteras, upp till 10 till 12 mEq/L under de första 24 timmarna, eftersom risken för osmotisk demyelinisering är försumbar när hjärnan inte har hunnit anpassa sig.

En patient med S-natrium 108 mEq/L, vikt 70 kg, andel 0,6, som ska ges 3 % NaCl: formeln ger (513 + 0 − 108) / (42 + 1) = 9,4 mEq/L per liter. Om målet är 6 mEq/L under 24 timmar blir infusionstakten cirka 6/9,4 × 1000/24 ≈ 27 ml/h. Detta är en utgångspunkt, inte ett recept: S-natrium ska kontrolleras varannan till var fjärde timme under aktiv korrigering.

Validering och prestanda

Eftersom formeln är teoretiskt härledd och inte bygger på en patientkohort, är externa valideringsstudier avgörande för att bedöma dess kliniska tillförlitlighet.

Mohmand och medarbetare genomförde en retrospektiv granskning av 62 vuxna patienter med hyponatremi som behandlades med hypertont koksalt på ett amerikanskt sjukhus under fem år [3]. Bland patienter med S-natrium under 120 mEq/L överskred den observerade stigningen den av formeln förutsagda i 74,2 % av fallen. Den genomsnittliga faktiska korrigeringen hos patienter som överkorrigerades var 2,4 gånger högre än den förutsagda. I 11,3 % av fallen översteg stigningen 12 mEq/L under 24 timmar. Orsaken till överkorrigeringen var i 40 % av fallen dokumenterad vatten-diurese, det vill säga att kroppen spontant började utsöndra utspädd urin när den bakomliggande orsaken till vattenretention avklingade, vilket formeln inte kan förutse.

En prospektiv multicenterstudie på sju kritiskt sjuka barn med akut dysnatremi fann å andra sidan god överensstämmelse mellan förutsagd och uppmätt S-natrium [4]. Kohorten är dock mycket liten och resultaten kan inte generaliseras till vuxna patienter med kronisk hyponatremi.

Sammantaget tyder bevisen på att formeln tenderar att underskatta korrigeringen vid hyponatremi, särskilt vid låga utgångsvärden och när den bakomliggande störningen är reversibel. För hypernatremi, där vattenförluster är mer förutsägbara och spontan vatten-diurese inte utgör samma problem, förefaller formeln fungera bättre, även om direkta valideringsstudier för hypernatremi saknas i litteraturen.

Begränsningar

Formeln förutsätter ett slutet system utan pågående förluster eller vinst. I verkligheten har patienter kontinuerliga renala och perspiratoriska förluster, och behandlingen i sig kan utlösa förändringar. När ADH-nivån sjunker, till exempel vid tilltro av hypovolemi eller utsättning av ett läkemedel som orsakat SIADH, kan en plötslig vatten-diurese uppstå som driver S-natrium uppåt oberoende av infusionen. Detta är den vanligaste mekanismen bakom överkorrigering och den kan inte fångas av formeln [3].

Andel kroppsvatten är en grov uppskattning. Vid obesitas är den faktiska andelen lägre än de standardvärden som används, eftersom fettvävnad innehåller mindre vatten. Detta leder till att formeln underskattar ΔS-Na hos obesa patienter. Extrema åldersgrupper, särskilt små barn, har andra andelar som inte täcks av kalkylatorns tre kategorier.

Formeln gäller inte för patienter med njursvikt där natrium- och vattenbalansen är kraftigt störd, eller för patienter som får stora mängder vätska via andra vägar (enteralt, parenteralt näringslösning). Den ska inte användas som enda underlag för att bestämma infusionstakt utan täta laboratoriekontroller.

En specifik risk finns hos patienter med mycket låg S-natrium (under 115 mEq/L) och ytterligare riskfaktorer för osmotisk demyelinisering: alkoholmissbruk, hypokalemi, leversjukdom och undernäring. Tandukar och medarbetare identifierade 21 publicerade fall av osmotisk demyelinisering trots korrigeringstakt under 10 mEq/L per 24 timmar [5]. Tolv av dessa patienter hade en utgångsnivå under 115 mEq/L, och hos dem hade korrigeringen varit minst 8 mEq/L i samtliga fall utom ett. Författarna rekommenderar att dessa högriskpatienter begränsas till under 8 mEqL per 24 timmar, vilket är striktare än den allmänna gränsen.

Samtidigt visar en metaanalys av Ayus och medarbetare, omfattande 11 811 patienter med svår hyponatremi i 16 studier, att långsam korrigering (under 8 mEq/L per 24 timmar) var associerad med högre in-hospitalmortalitet än snabbare korrigering (8 till 10 mEq/L per 24 timmar), med 32 färre dödsfall per 1 000 behandlade patienter i den snabbare gruppen [1]. Risken för osmotisk demyelinisering var inte signifikant förhöjd vid snabbare korrigering. Spänningen mellan dessa fynd innebär att korrigeringstakten måste individualiseras: tillräckligt snabbt för att undvika kvarstående cerebral ödem, tillräckligt långsamt för att skydda hjärnan hos högriskpatienter.

Källor

  1. Ayus JC, Moritz ML, Fuentes NA m.fl. Correction Rates and Clinical Outcomes in Hospitalized Adults With Severe Hyponatremia: A Systematic Review and Meta-Analysis. JAMA Intern Med 2025. PMID: 39556338
  2. Adrogué HJ, Madias NE. Hyponatremia. N Engl J Med 2000;342(21):1581-9. PMID: 10824078
  3. Mohmand HK, Issa D, Ahmad Z m.fl. Hypertonic saline for hyponatremia: risk of inadvertent overcorrection. Clin J Am Soc Nephrol 2007;2(6):1110-7. PMID: 17913972
  4. Assadi F, Azarfar A, Bazargani B m.fl. Validity of the Adrogué-Madias Formula for the Management of Acute Dysnatremias in Critically Ill Children: A Prospective Multicenter Analysis. Pediatr Emerg Care 2023;39(9):707-714. PMID: 37167202
  5. Tandukar S, Sterns RH, Rondon-Berrios H. Osmotic Demyelination Syndrome following Correction of Hyponatremia by ≤10 mEq/L per Day. Kidney360 2021;2(9):1415-1423. PMID: 35373113
Nyckelord
hyponatremiahypernatremiaAdroguesodium