Mood Disorder Questionnaire (MDQ)

Klinisk bakgrund

Bipolärt spektrumsyndrom är ofta underkänt eller felaktigt diagnostiserat, särskilt bipolär typ II där hypomana episoder kan uppfattas som perioder av hög produktivitet snarare än patologi. Patienter söker vård i depressiv fas, och utan strukturerad kartläggning av livstidsanamnesen blir diagnosen en gissning. Konsekvensen är konkret: antidepressiv monoterapi hos en patient med oidentifierad bipolär sjukdom kan utlösa maniska eller blandade episoder, snabba cyklingar och ökad suicidrisk [4].

Mood Disorder Questionnaire (MDQ) fyller funktionen som ett snabbt självskattningsskärmsinstrument för att fånga anamnes på maniska och hypomana symtom. Det är inte ett diagnostiskt verktyg, utan en tröskel som avgör om en strukturerad klinisk intervju är motiverad. Dess huvudsakliga kliniska användningsområde är screening innan insättning av antidepressiva, samt när en patient med depressiv symtombild inte svarar på behandling och differentialdiagnosen bipolär sjukdom aktualiseras.

Beräkning av Mood Disorder Questionnaire

MDQ består av tre delar. Del 1 omfattar 13 ja/nej-frågor om livstidssymtom förenliga med mani eller hypomani. Del 2 frågar om flera av dessa symtom inträffade under samma tidsperiod. Del 3 bedömer funktionsnedsättning orsakad av symtomen på en fyragradig skala (inget, mindre, måttligt, allvarligt problem).

Positiv screening kräver att samtliga tre villkor är uppfyllda:

$$\text{Positiv MDQ} = (\text{Antal symtom} \geq 7) \land (\text{Samtidig förekomst} = \text{Ja}) \land (\text{Funktionsproblem} \geq \text{Måttligt})$$

Härledningsstudien genomfördes av Hirschfeld m.fl. år 2000 på 198 patienter vid fem amerikanska öppenvårdsmottagningar inriktade på stämningslägesstörningar [1]. Som referensstandard användes den bipolära modulen av Structured Clinical Interview for DSM-IV (SCID), utförd via telefon av forskningspersonal blindad mot MDQ-resultatet. Vid tröskeln 7 symtom med samtidig förekomst och minst måttligt funktionsproblem erhölls en sensitivitet på 0,73 och en specificitet på 0,90 i denna psykiatriska öppenvårdspopulation [1].

Tolkning i praktiken

MDQ ger ett binärt utfall: positiv eller negativ screening. Det finns inga riskband eller gradering av poäng i kalkylatorns tolkning.

En negativ screening ska inte tolkas som ett definitivt uteslutande. Sensitiviteten är lägre för bipolär typ II än för typ I, och patienter med begränsad insikt i egna hypomana episoder kan underrapportera [3, 4].

Validering och prestanda

I en finsk pilotstudie på 109 psykiatriska in- och öppenvårdspatienter (Isometsä m.fl.) screenades 37 procent positivt [2]. Av de 38 patienter som genomgick SCID-intervju hade 20 bipolär sjukdom, hälften typ I och hälften typ II. Med standardtrösklarna var sensitiviteten 0,85 och specificiteten 0,47, men detta var en anrikad subsample där själva screeningresultatet påverkade vem som intervjuades, varför sensitiviteten är överskattad och specificiteten underskattad [2]. Studien påvisade att endast 20 procent av patienterna med bipolär typ II tidigare hade fått korrekt diagnos, jämfört med 70 procent av dem med typ I [2].

En kinesisk multicenterstudie (Yang m.fl.) inkluderade 1 487 patienter i depressiv fas med tidigare diagnos egentlig depression eller unipolär störning vid 12 psykiatriska mottagningar [3]. När alla tre MDQ-delar användes vid standardtröskeln 7 var sensitiviteten endast 0,22 och specificiteten 0,97. När enbart del 1 användes (13 symtom, utan krav på samtidighet och funktionsnedsättning) förbättrades diskriminationen: AUC 0,84, sensitivitet 0,66 och specificitet 0,88 vid tröskel 7 [3]. För att särskilja bipolär typ II från unipolär depression var den optimala tröskeln 6 symtom (sensitivitet 0,71, specificitet 0,80) [3]. Studien visar att funktionskravet i del 3 är den enskilt viktigaste orsaken till att MDQ missar bipolär typ II, eftersom hypomani per definition inte innebär markerad funktionsnedsättning [3].

En metaanalys av Carvalho m.fl. sammanställde 53 studier med totalt 21 542 patienter [5]. Vid rekommenderade trösklar var sammanlagd sensitivitet 66 procent och specificitet 79 procent i psykiatrisk vård. I primärvård eller allmänpopulation var motsvarande siffror 43 procent sensitivitet och 95 procent specificitet [5]. HCL-32 var signifikant mer träffsäkert än MDQ för att identifiera bipolär typ II i psykiatrisk vård (p = 0,018) [5].

I en primärvårdsstudie av Hirschfeld m.fl. screenades patienter som behandlades för depression med antidepressiva på en familjemedicinsk mottagning [6]. Av dessa screenades 21,3 procent positivt, och nästan två tredjedelar av dem hade aldrig tidigare fått en bipolär diagnos. Efter justering för studiedesign var sensitivitet 0,58 och specificitet 0,93 [6].

En översikt från 2025 sammanfattar att MDQ:s positiva prediktionsvärde varierar mellan 47 och 63 procent och det negativa prediktionsvärdet mellan 78 och 86 procent, beroende på population [4].

Begränsningar

MDQ är ett screeninginstrument, inte ett diagnostiskt test. En positiv screening bekräftar inte bipolär sjukdom utan kräver strukturerad klinisk intervju för diagnos [1, 4].

Tre huvudsakliga problem är väl dokumenterade:

Låg sensitivitet för bipolär typ II. Kravet på minst måttligt funktionsproblem i del 3 är direkt kopplat till DSM-IV-kriteriet för mani (markerad funktionsnedsättning), men hypomani definieras just av avsaknad av sådan nedsättning. Detta gör att MDQ systematiskt missar patienter med bipolär typ II [2, 3]. I den kinesiska kohorten föll sensitiviteten från 0,66 till 0,22 när alla tre delar användes jämfört med enbart del 1 [3].

Självskattning och insikt. MDQ bygger på patientens förmåga att retrospektivt identifiera och rapportera hypomana symtom. Vid nedsatt sjukdomsinsikt, vilket är vanligt vid bipolär sjukdom, blir underrapportering ett problem [3, 4]. Anhöriganamnes kan behövas som komplement.

Populationens betydelse. MDQ är validerat i psykiatrisk öppenvård. I primärvård och allmänpopulation faller sensitiviten markant, till 43 procent i metaanalysen [5]. Detta betyder att en negativ MDQ i primärvården inte har tillräcklig uteslutande förmåga för att säkert avskriva bipolär sjukdom.

Källor

1. Hirschfeld RM m.fl. Development and validation of a screening instrument for bipolar spectrum disorder: the Mood Disorder Questionnaire. Am J Psychiatry 2000. PMID: 11058490
2. Isometsä E m.fl. The Mood Disorder Questionnaire improves recognition of bipolar disorder in psychiatric care. BMC Psychiatry 2003. PMID: 12854971
3. Yang HC m.fl. Evaluation of Mood Disorder Questionnaire (MDQ) in patients with mood disorders: a multicenter trial across China. PLoS One 2014. PMID: 24705393
4. Dines M m.fl. Critical Overview of Screening Tools for Detecting Bipolar Disorders. Actas Esp Psiquiatr 2025. PMID: 41117249
5. Carvalho AF m.fl. Screening for bipolar spectrum disorders: A comprehensive meta-analysis of accuracy studies. J Affect Disord 2015. PMID: 25451435
6. Hirschfeld RM m.fl. Screening for bipolar disorder in patients treated for depression in a family medicine clinic. J Am Board Fam Pract 2005. PMID: 15994469