Vänsterkammarhypertrofi (LVH)

På denna sida (2)

Följande figur visar typiska förändringar vid höger- respektive vänsterkammarhypertrofi:

Figur 101. Vänsterkammarhypertrofi och högerkammarhypertrofi. Vid vänsterkammarhypertrofi accentueras vänster kammares vektor och därmed blir R-våg i vänstersidiga bröstavledningar kraftigare och S-våg i högersidiga blir djupare. Vid högerkammarhypertrofi blir istället R-vågen i högersidiga bröstavledningar mer framträdande och S-vågen i vänstersidiga likaså. Delvis efter AL Goldberger (Clinical Electrocardiography: A Simplified Approach; Elsevier Mosby 2006) samt Libby et al (Braunwald’s Heart Disease - kapitel 12 Electrocardiography; WB Saunders Company 2007).
Figur 101. Vänsterkammarhypertrofi och högerkammarhypertrofi. Vid vänsterkammarhypertrofi accentueras vänster kammares vektor och därmed blir R-våg i vänstersidiga bröstavledningar kraftigare och S-våg i högersidiga blir djupare. Vid högerkammarhypertrofi blir istället R-vågen i högersidiga bröstavledningar mer framträdande och S-vågen i vänstersidiga likaså. Inspirerad av AL Goldberger (Clinical Electrocardiography: A Simplified Approach; Elsevier Mosby 2006).

Vänsterkammarhypertrofi

Vanliga orsaker till LVH är aortastenos, aortainsufficiens, hypertoni, kardiomyopati och koarktation. Existerande index har låg sensitivitet men hög specificitet för LVH. De mest använda indexen togs fram för flera decennier sedan. På senare tid har mer avancerade algoritmer utvecklats för datoriserad tolkning men även dessa är bristfälliga. Se Figur 101 och Figur 102.

Innehåll för medlemmar

Bli medlem och få tillgång till allt innehåll på sajten — alla artiklar, kurser och prov, utan begränsning. Det här avsnittet ingår i kursen EKG-boken.

Bli medlemLogga in

Index för diagnostik av vänsterkammarhypertrofi

Sokolow-Lyon

Sokolow-Lyons index är det mest använda men har lägst sensitivitet (ca 20%) av alla index, specificiteten är  dock hög (> 85%).

Cornell-voltage criteria

Sensitivitet 42%, specificitet 95%

Cornell-product

Troligen bästa metoden. Sensitivitet 51%, specificitet 95%.

Romhilt-Estes kriterier

Romhilt och Estes anger att 60% av all LVH kan detekteras med denna algoritm. 4 poäng = trolig LVH. 5 poäng = garanterad LVH.

Poäng
Något av följande:
R eller S i någon extremitetsavledning ≥20 mm
SV1 eller SV2 ≥30 mm
RV5 eller RV6 ≥30 mm 3
Diskordant ST-T-förändring hos patient utan digitalisbehandling 3
Diskordant ST-T-förändring hos digitalisbehandlad patient 1
Vänster förmaksabnormitet 3
Vänsterställd el-axel 2
QRS-tid ≥0.09 sek 1
Förlängd R-våg peak time (fd. intrinsicoid deflection)   V1-V2 (höger kammare): ≥0,035 s V5-V6 (vänster kammare): ≥0,045 s 1

EKG-förändringar vid vänsterkammarhypertrofi

QRS-amplitud är en osäker variabel

Alla index baseras helt eller delvis på QRS-amplituder vilket är logiskt men osäkert eftersom amplituderna påverkas av en rad faktorer, såsom kroppskonstitution. Smala individer har generellt ett mindre avstånd mellan hjärta och elektroder som då uppfattar de elektriska potentialerna som starkare. Överviktiga erbjuder ett större avstånd mellan elektrod och hjärta och amplituderna blir därför lägre. För KOL-patienten innebär hyperinflation i lungorna ett ökat avstånd från hjärta till elektroder. Ålder är en annan viktig faktor eftersom QRS-amplituden minskar med åldern. Yngre individer har generellt högre amplituder och rekommendationen är att ovannämnda index inte tillämpas på individer under 35 år (tillämpning på vältränade atleter avrådes likaledes). Kön spelar också roll eftersom kvinnor generellt har lägre amplituder än män.

Författare: Araz Rawshani