25-OH-vitamin D är det prov som bäst speglar kroppens totala D-vitaminförråd och används för att diagnostisera brist, följa behandling och utreda rubbad kalciumomsättning.
- <25 nmol/L: brist
- 25–50 nmol/L: insufficiens
50 nmol/L: tillräcklig nivå
375–500 nmol/L: toxicitet
25-OH-D, kalcidiol, D-vitamin
Cirkulerande lagringsform av D-vitamin med lång halveringstid, bildad genom hepatisk hydroxylering; speglar kroppens totala D-vitaminförråd och styr tarmens kalciumabsorption och benmineralisering.
- Otillräcklig solexponering
- Lågt kostintag
- Malabsorption (celiaki, IBD, gastric bypass)
- Leversjukdom
- Läkemedel (fenytoin, karbamazepin, rifampicin, glukokortikoider)
- Fetma
- Överdosering av D-vitamintillskott
Indikation
Provet beställs vid misstänkt D-vitaminbrist (t.ex. hos personer med begränsad solexponering, mörk hy, malabsorption, äldre, eller vid utredning av muskuloskeletal smärta och fall hos äldre), vid osteoporos och osteomalaci, inför och under behandling med D-vitamintillskott, samt som del i utredning av rubbad kalcium- eller PTH-nivå. Rutinmässig screening av friska, symtomfria personer utan riskfaktorer rekommenderas i regel inte.
Fysiologisk bakgrund
D-vitamin bildas i huden genom UVB-exponering (kolekalciferol, D3) eller tillförs via kost och tillskott (D2/D3). I levern hydroxyleras det till 25-hydroxivitamin D (25-OH-D, kalcidiol), som är den cirkulerande lagringsformen med lång halveringstid (2–3 veckor) och därför det prov som används för statusbedömning. I njuren sker en andra hydroxylering till den aktiva formen 1,25-dihydroxivitamin D (kalcitriol), som regleras av PTH, fosfat och FGF23 och som normalt inte behöver mätas vid vanlig bristutredning. 25-OH-D reglerar tarmens kalciumabsorption och benmineralisering.
Provtagning och preanalys
Venöst serumprov, inget fasteskrav. Provet är relativt stabilt men bör skyddas från långvarig exponering för starkt ljus. Säsongsvariation är betydande — nivåerna är lägst i slutet av vintern och högst efter sommaren i nordliga breddgrader, vilket bör beaktas vid tolkning och uppföljning av samma patient över tid.
Referensintervall
Brist: <25 nmol/L. Insufficiens: 25–50 nmol/L. Tillräcklig nivå: >50 nmol/L. Vissa rekommendationer anger optimal nivå vid osteoporosbehandling till >75 nmol/L. Toxicitet ses i regel först vid nivåer >375–500 nmol/L, vanligen efter kraftig överdosering av tillskott. Referensgränserna varierar något mellan riktlinjer och laboratorier — använd alltid lokalt angivet intervall.
Tolkning
Förhöjda värden
Förhöjt 25-OH-D ses nästan uteslutande vid överdosering av D-vitamintillskott, eftersom endogen syntes i huden är självbegränsande. Vid uttalad hypervitaminos (>375 nmol/L) kan hyperkalcemi utvecklas med risk för njurskada, illamående och konfusion.
Sänkta värden
Låga nivåer orsakas av otillräcklig solexponering, låg kostintag, malabsorption (celiaki, IBD, tillstånd efter gastric bypass), leversjukdom (nedsatt 25-hydroxylering), njursvikt (påverkar främst 1,25-D men indirekt även 25-D-omsättningen), samt läkemedel som ökar nedbrytningen (fenytoin, karbamazepin, rifampicin, glukokortikoider). Fetma är associerat med lägre cirkulerande 25-OH-D på grund av sekvestrering i fettvävnad.
Felkällor och interferens
Kraftig hemolys och lipemi kan störa vissa immunoassaymetoder. Olika analysmetoder (immunoassay vs. LC-MS/MS) kan ge systematiska skillnader, särskilt vid mätning av D2 jämfört med D3, vilket är relevant vid uppföljning av patienter som får ergokalciferol (D2). Nivån bör tolkas med hänsyn till årstid och nyligen genomförd solresa. Vid samtidig hypoalbuminemi kan totalnivån vara missvisande i förhållande till biotillgängligt D-vitamin, men detta har begränsad praktisk betydelse i rutinsjukvård.
Vidare utredning
Vid bekräftad brist bör kalcium, fosfat, PTH och alkaliskt fosfatas kontrolleras för att bedöma sekundär hyperparatyreoidism och benpåverkan. Vid misstänkt malabsorption som orsak bör celiakiutredning övervägas. Vid terapiresistent brist trots adekvat substitution bör njur- och leverfunktion samt läkemedelslista (interagerande läkemedel) granskas.
Sammanfattning
25-OH-vitamin D är standardprovet för att bedöma D-vitaminstatus och styr beslut om substitutionsbehandling. Nivån bör alltid tolkas med hänsyn till årstid, och vid avvikande kalcium/PTH bör vidare utredning av benmetabolism göras.
Källor
- Holick MF m.fl. Evaluation, treatment, and prevention of vitamin D deficiency: an Endocrine Society clinical practice guideline. J Clin Endocrinol Metab 2011. PMID: 21646368
- Ross AC m.fl. The 2011 report on dietary reference intakes for calcium and vitamin D. J Clin Endocrinol Metab 2011. PMID: 21118827
- Socialstyrelsen. Nationella riktlinjer, vitamin D.
- Tietz Textbook of Clinical Chemistry and Molecular Diagnostics. Elsevier.
